Varför djupvatten-undervattensutrustning lider av signalhopp och kommunikationsförlust

Många undervattenssystem körs stabilt under grunda dykuppdrag, men upplever ändå intermittenta signalfluktuationer och oväntade kommunikationsavbrott när de är i drift på större djup.
De flesta tekniker tenderar att tillskriva dessa fel till defekta kontakter, medan den verkliga boven ofta beror på felaktig skärmning av vattentäta undervattenskablar.

En vanlig felaktig praxis är att separera den flätade skölden, vrida den till en enda sträng för individuell jordning. Även en kort längd av denna ledning kommer att skapa oönskad impedans under djupa-högfrekventa driftförhållanden-. I många fall blir skärmningsfunktionen ineffektiv. Detta skapar en störningskälla nära sensorer. Strömmar cirkulerar längs skärmskiktet och störspänningar kopplas till signalkretsar.

På grunda djup och lägre tryck kan det hända att mindre störningar inte hindrar systemet från att fungera. Men på djupt vatten tillåter högt tryck och långa överföringsavstånd störningar att överväldiga målsignalen.

För undervattensvattentäta kablar kräver skärmskiktet 360 graders periferisk krimpavslutning. Kvaliteten på skärmavslutningen är lika kritisk som kabelns vattentäta prestanda. Oavsett hur bra din vattentäta kabel är, kommer dålig avslutning förstöra hela systemet. Korrekt termineringshantverk är grunden för stabil signalöverföring för undervattensapplikationer.